Jag hatar att tänka för mycket. Alltså, att reflektera för mycket över saker. Jag har väldigt lätt för att förneka känslor. Jag gömmer dem långt inombords så att jag inte kan nå dem. Det blir jobbigt, för jag har lovat att vara sann mot mig själv. Och det där går ju inte riktigt ihop, att förneka känslor och sen vara sann mot sig själv. Men jaa, jag vet vad som är sanning. Det tänker jag inte förneka. Men så var det ju det där med att vara sann mot andra. Och jag tror inte jag kan vara det just nu, aldrig nånsin för den delen. Så jag gömmer mina känslor, åter igen långt inombords. Och så glömmer jag bort dem. Det blir bäst så. Nu tänker vi inte mer på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar