Göteborg ger mig kalla kårar. Jag önskade, just idag att någon hade kunnat vara riktigt jävla elak mot mig. Fått mitt hjärta att blöda!! Så jag hade kunnat gråta och känna mig ledsen med gått samvete. Men det hände inte. För alla är så jävla bra och underbara mot mig. Så positiva och goa! Varför ska alla vara så bra i denna stad? Om ni inte är elaka mot mig, kan ni inte få mig att känna riktig lycka då? RIKTIG lycka. Sån där lycka som man kan leva på resten av sitt liv. För just nu känner jag ingenting. Absolut ingenting. Jag är helt likgiltlig. Jag bryr mig inte. Det är inte likt mig. Jag har alltid haft en åsikt om allt. Kämpat för något i mitt liv. Men nu, ingenting. Borta. Jävlar vad negativ jag är hela tiden. Lugn, imorgon är en ny dag!