Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende
Och en välbevarad hemlighet
Och hon vet och hon vet
Hon vet att bevara sin hemlighet
Och hon vet att den som vet
får betala med ensamhet
Himmelen kan öppna sig, regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn på en plats ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut
Hon ler för sig själv så liderligt och ömt
Och hon går in i någonting
Folk vill påstå att hon drömt
(å jag önskar verkligen att det hade kunnat vara så)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar