http://www.aftonbladet.se/wendela/article409640.ab Det är alltså sant, man KAN dö av brustet hjärta (även om det i detta fall skulle handla om annat än kärlek). Det är inte bara något man säger för att det låter så drastiskt, utan man kan verkligen det. Jag tror att det är fler människor som dör av det än vad man vet om. Utan ett helt hjärta åker man på sjukdomar. Så är det bara, en klump i magen och en förkylning (eller något mer allvarligt antar jag). Tusen knivar i hjärtat. Klart det tar död på människor. Utan kärlek, vad finns det då kvar? Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden, jag hade velat göra så mycket ogjort. Jag önskar verkligen, det gör jag, att jag aldrig öppnat upp mitt hjärta. För jag gjorde det till fel person. Jag önskar att jag hade varit klokare än så.

Jag önskar att jag hade kunnat vrida tillbaka tiden... till helgen då vi alla var samlade. Då vi åkte till Danmark och vann pengar. Då Malou bakade cocosbollar mitt i natten och glömde bort, en kvart senare att hon hade gjort det. Helgen då vi åkte till Hammarkullsfestivalen och var lycklig, tillsammans. Då vi vann choklad tillsammans. Vilken underbar helg vi delade. Jag saknar det. Jag saknar våra te-kvällar hos Mama Africa. Den grekiska salladen hos Pelle och vattenpipan hos Malou. Det är så mycket som saknas. Saker som aldrig kommer komma tillbaka. Det är våra minnen. Våra fina minnen tillsammans. Men de glömmer vi inte. Aldrig någonsin.