En man träffar på en gammal vän, som i hela sitt liv har varit tvungen att kämpa för att få det att gå ihop. Jag borde ge honom lite pengar, tänker han. Men på kvällen samma dag upptäcker han att hans gamle vän i själva verket har blivit förmögen och vill nu återgälda en del av de skulder han samlat på sig under årets lopp.
De går till en bar som de brukade besöka tillsammans, och den gamle vännen bjuder alla som är där på en omgång vin. När de frågar honom hur han har burit sig åt för att lyckan plötsligt skulle börja le mot honom svarar han att han ända tills för några dagar sedan hela tiden spelade rollen av den Andre.
"Vad menar du med den Andre?" frågar de.
"Den Andre är den som man har lärt mig att vara, men som inte är jag. Den Andre tror att det är vår plikt att ägna hela livet åt att fundera över hur vi ska kunna lägga pengar på hög så att vi inte behöver svälta när vi blir gamla. Han funderar och planerar så mycket att han upptäcker att han lever först när hans dagar på jorden närmar sig sitt slut. Men då är det redan för sent"
"Och du då, vem är du?"
"Jag är den vi alla är, om vi lyssnar till vårt hjärta. En människa som hänförs av livets mysterier, som är mottaglig för undren, som känner glädje och entusiasm över vad hon gör. Det var bara det att den Andre, av rädsla för att bli besviken, aldrig lät mig skrida till handling."
"Men det finns också lidande i livet", säger en av dem som står och lyssnar.
"Och det finns nederlag, Men dem kan ingen undfly. Därför är det bättre att du förlorar några strider medan du slåss för dina drömmar än att du blir besegrad utan att ens veta varför du slåss."
"Är det så enkelt?" frågar en annan.
"Ja. Och när jag upptäckte det vaknade jag upp och bestämde mig för att bli den jag alltid velat vara. Den Andre stod där mitt i rum och iakttog mig, men jag har inte släppt in honom sedan dess - även om han har försökt skrämma mig vid några tillfällen och mig vaksam på faran i att inte tänka på framtiden.
Från den dag jag jagade ut den Andre ur mitt liv har den gudomliga kraften låtit undren verka."


